5.5.1 - Människan, datorn och logiken
Att det är skillnad på artificiella miljöer och naturliga behöver man inte vara en kognitionspsykolog för att förstå. Tyvärr visar det sig att uppgifter i artificiella miljöer är svårare att lösa. Kotovsky m fl (1985) är ett argument för det. Ett annat typiskt exempel på detta, och människans brist på logisk förmåga, är Wasons (1966) studier om deduktiva resonemang. Föreställ dig att du får följande regel att kontrollera i en diskret och begränsad värld som består av fyra kort (se figur 6). Om det är en vokal på ena sidan av ett kort, så finns det en jämn siffra på andra sidan av kortet. Du får veta att varje kort har en bokstav på en sida, och en siffra på andra sidan. Din uppgift är att tala om vilket eller vilka kort som behövs vändas (är tillräckliga och nödvändiga) för att kontrollera att regeln stämmer.


Figur 6


Få försöksdeltagare plockar spontant ut rätt kort. I Johnson-Laird och Wason (1970) studie var det bara 5(!) av 128 försöksdeltagare som hade rätt. Det är så illa att en slumptalsgenerator skulle prestera bättre. I skarp kontrast till detta så gjorde man om testet Johnson-Laird, Legrenzi och Sonino-Legrenzi (1972) fast denna gång i en mer naturlig situation. Regeln var; om kuvertet är igenslickat, så har det en 3-kronors frimärke på baksidan, med en bild med fyra kuvert (två framsidor och två baksidor). Samma problem fast i en naturlig situation. 22 av 24 hade rätt svar.