4 - Vad gäller för kognitiva förmågor?
Det finns två huvudsakliga problemställningar kring kunskapen som kognitionspsykologin producerar; vetenskapsteori och vardagspsykologi.

Kognitionspsykologin är i en empirisk vetenskap, det vill säga en vetenskap som försöker beskriva, förstå och förutsäga mänskliga fenomen. Kunskapen är erfarenhetsbaserad. Påståenden som genereras är således inte lika pålitlig som påståenden i formella system (e.g mängdlära), där erfarenhet inte har någon som helst betydelse. Empirisk kunskap presenteras således inte som en allmängiltig sanning, utan som en sannolikhetsbedömning. Låt oss illustrera detta med exempel. Inom matematiken kan man bevisa att ett godtyckligt heltal som multipliceras med två, kommer att vara jämnt. Slutsatsen blir då att man kan säga att det gäller för alla heltal. Man kan prata om en allmängiltig sanning, inom systemets ramar. Inom psykologin kan, med mycket om och men (det vill säga omfattande undersökningar och experiment!), säga att stressade människor är sämre på att kasta pil, än icke-stressade människor. Det betyder inte att du, som stressad student, kommer att kasta sämre än en lugn lärare. Det betyder att om vi tar en slumpvis vald individ som bedöms vara stressad (efter de kriterier som definierades i experimentet), så kommer denne individ med viss sannolikhet att prestera sämre på ett pilkastningstest. Med andra ord, det kommer att finnas undantag till påståendena nedan. De är fortfarande väldigt användbara eftersom de allra flesta kommer att följa principerna, även om vanliga människor själva inte vill acceptera att just de är så "tråkiga och förutsägbara" att de följer kognitionspsykologernas principer.

Eftersom alla som kan läsa om kognition också har kognition, kan alla människor skapa egna uppfattningar om hur de själva fungerar. I kombination med den osäkerhet som psykologin som vetenskap innebär, kan människor välja att ignorera forskningsresultat och fortsätta tro på sina egna teorier. Detta gäller främst när forskningsresultatet inte känns naturligt.